moengrinde

Vart ska jag börja? Jag struntar just nu i vad som har hänt och går direkt på hur jag mår just nu. Jag mår skit.. Trött som en jag vet inte vad, (sov tre timmar idag efter en god natts sömn) Visst låter det normalt?? Eller INTE. Tokless på att må så här, men jag vet ju att det blir bättre så småningom, men det är lite svårt att hålla positivismen uppe.. Har även slutat röka och det är väl i och för sig bra, men jag blir lite mera drake än vanligt.. Försöker att behärska mig, men ibland är det svårt. Det är konstigt att det ska bli så här för egentligen har jag det ganska bra; ett jobb som jag älskar, en make som jag älskar och har roligt med, två söner som jag älskar över allt annat, en svärdotter som jag också älskar, många vänner som ger massor med glädje. Ändå är det något som gör att jag inte mårriktigt bra. an inte förstå vad det kan vara. Antingen är jag dum i huvudet som inte ser det, eller så är jag blind.

 

Fick visst slut på ord, men jag återkommer senare..

Ganska less nu. Har varit hemma även idag... Trodde att jag skulle fixa att gå på jobbet idag, men insåg att det var ingen idé när jag höll på att somna i soffan, sittande.. Jävla skit. Är det inte ryggen, eller kroppen som säger ifrån, så är det denna kopiösa trötthet! Vill inte ha det så här, men det är bara att gilla läget och acceptera skiten. Jag har ju inget annat val liksom. Jaja, hoppas att det känns bättre i morron, vill verkligen jobba och vara med mina fina och goa ungdomar. 

 

Mors kors

Hade tänkt gå och jobba idag, men det tänkte inte min rygg... Skitkropp.. Jaja, bara att ta en dag i soffan innan det var dags att skjutsa Mattias till tendregleringen i Östersund. Där fick han början av en "räls" i munnen, den ska byggas på i slutet av mars. Han är inte ett dugg glad över det, men jag kan tycka att det är bättre att få den nu än i tonåren. Det känns som att det kan vara mer känsligt då, med tanke på utseende. Som jag sa till honom, att det är bara att gilla läget.. Ibland är det ett av de värsta uttrycken jag vet, men ack så sant.

 

Hoppas att ryggen ger med sig så jag kan jobba i morron, jag vill inte missa mina goa ungdomar som jag ska jobba med den här veckan. Det är så bra att jag får umgås med två nya varje vecka :D

 

Snart ska en del från högstadiet och vissa från gymnasiet åka på en häftig resa. En grupp ska åka till Indien och en grupp ska till Sydafrika. Tänk om man fick följa med dem... Skulle aldrig fixa det, men i drömmens värld så.. Tänk vilken otrolig upplevelse att vara med om i så unga år. Jag kan tänka mig att de även får se en del elände, men det kan vara utvecklande och göra att de uppskattar livet här hemma mera. 

 

Jag skulle vilja kunna/orka/ha förmågan att åka dit det finns barn som har det svårt och hjälpa dem. Men det skulle väl sluta med att jag hade med mig ett helt gäng hem.. och det kan ju bli lite krångligt. Det ärså lätt att sitta i soffan och säga så istället för att faktiskt göra något konkret... "Jag är ju sjuk" Jo, förvisso, men "Ingen kan göra allt, men alla kan  göra något". Tycker om små ordspråk och klokheter :) Bara för att jag har en kronisk sjukdom kan även jag göra något, även om det är i det lilla.

 

Nu ska jag sluta svammla 

 

Ha det bra

Nu har det varit lugnt på bloggfronten lite väl länge.. Har haft annat för mig (eller så har jag varit lat). I lördags hade vi kalas för Mattias i Galhammarbacken. Det är så roligt att kunna hålla till ute istället för inne :) Ungarna åkte kälke och byggde hopp. Jag och Jan servade med skjuts och fika :) Vi var helt slut sen och struntade i matlagningen och gick på Draupner istället :) Har inte så mycket att komma med just nu så jag får återkomma.

 

Syns hej

Nu har halva januari redan gått och min ledighet som jag har haft var väldigt välbehövlig.. Egentligen borde jag vara hemma mer, men jag har ju världens bästa jobb och saknar mina ungar så mycket. På så sätt var det jätteskönt när terminen började igen. Dubbelt, men så är det. Nyåret gick förbi med god mat och mys med familjen. Vi gick bara ut på bron och tittade på fyrverkerier. Jag och Mattias var även ute och eldade en sväng :) 

 

Kroppen mår inte så bra.men psyket desto bättre. Vi har det riktigt bra justnu och har haft det en längre tid :) Det enda som är ett litet mörkt moln är att Daniel har flyttat hemifrån, men han är vuxen och vill naturligtvis bo med sin flickvän. De bor ju här i byn och kommer hem ganska ofta <3 så det är jag så otroligt glad över. Skulle de flytta långt bort vore det tufft, men det är deras liv och jag finns alltid här för dem.

 

Jag funderar på att leta upp mina anteckningar sen Malin var sjuk och börja skriva ner det här, men är inte säker på om jag fixar det.. I och för sig är det alltid bra att bearbeta det ännu en gång. Hm, får se hur jag gör..

 

Pip och smul

Tänk vad spriten förstör för många... Tänk alla barn som har haft en värdelös jul med massor med ångest för att mamma och/eller pappa varit dyngfulla. Jag är så glad och tacksam för att jag har aldrig behövt oroa mig över det som barn. Jag önskar att jag kunde fylla huset med dessa barn och överösa dem med kärlek och värme. Som jag sagt tidigare är jag inte nykterist, men har förstått det här med att dricka lite lagom. Jag har inte tagit en droppe nu under julen och vet inte om jag tänker dricka något starkare än cola under nyår heller. Det behövs inte, Det går att fira ändå. 

 

Värst är inte de så kallade alkoholisterna som syns, utan det jag tycker är värst är alla dessa familjer som har en så fin yta, men bakom den är det kaos.. Det är huvudsaken att det ser bra och lyckligt ut, men fyllan råder bakom de stängda dörrarna.. 

 

Nu har jag predikat klart för den här gången.. 

 

En stor varm kram till alla barn där ute som mår dåligt <3

Nu går juldagen mot sitt slut och jag känner mig så nöjd :) Julaftonen var helt enkelt underbar! Jag vet att det låter som om jag överdriver, men den var verkligen härlig. Mattias vaknade strax före tio och vi såg på julkalenderns sista avsnitt. Jag tycker att den har varit bra i år :) Sen åt vi frukost med gröt och skinkstut. Väntade på att mamma och pappa skulle komma så vi förberedde maten och städade upp lite. När de kom så for vi till kyrkogården och tände ljus hos Malin och svärfar, det känns bra att göra det. Mycket folk i farten så det var fler som hade samma ärende. Fixade och donade i lugn och ro innan våra gäster kom och skulle äta. Ulla, Johan och Tord var det som fattades. När alla var samlade så åt vi, massor med god mat och trevliga samtal runt bordet, ingen matsnaps som tur var :) Gillar inte att det ska drickas då jag tycker att julen är mest för barnens skull. Efter maten och lite slappande var det dags för paketöppning. Alla (2) barnen var nöjda och glada så stämmningen var fortsatt lugn. Grabbarna började leka och vi andra fortsatte surrandet. När gästerna hade gått hem tog jag och mamma en liten promenad. Snacka om att det var skönt med lite frisk luft :) men halt som attsingen. När vi kom hem blev det lite spelande :)

 

Idag har mamma och pappa åkt hem, Jan har sandat och Mattias har varit hos en kompis, själv har jag legat i soffan och slappat. Skönt :)

 

God fortsättning till alla :)

Före helgen var jag tokstressad inför julen och hade inte långt till gråten för att jag var så slutkörd och hade så ont. Men nu känns det mycket bättre :) Jag har fortfarande ont, men har hunnit med det mesta :) Klapparna är klara, julmaten inhandlad och städningen nästan klar. Jäklar vad det känns bra! I går hade vi en liten tjuvstart på julen och hade bjudit hit våra älskade ungdomar på middag. Det blev en trerätters med toast skagen till förrätt, oxfilé, hasselbackspotatis och cambozolasås till varm rätt och till sist pannacotta med hallonspegel till efterrätt. Sen låg vi och jäste en stund i soffan innan det var dags för paketöppning. De ska inte fira jul med oss i år så därför tjuvstartade vi i år. När paketen var öppnade så spelade vi Geni junior och det var riktigt skoj, sen blev det även kortspel innan ungdomarna åkte hem till sist. En kväll helt i min smak. Jag mår som bäst när jag får ha mina omkring mig <3 I morron tror jag att jag och Mattias ska göra julgodis.

 

Nu hoppas jag att alla får en lugn och stillsam jul. För alla barns skull: låt bli spriten...

Fy faan så less jag är på att vara så här fruktansvärt trött hela jävla tiden!!! Har inte kunnat jobba den här veckan (snyft) för igår hade jag en grym migrän och mådde skit. Idag har jag varit så otroligt trött attjag inte orkat ett dugg.. Det tar på psyket, kan jag lova... Jaja, det är bara att bita ihop och försöka göra det jag kan. 

 

Nu har jag gnällt klart för den här gången, hoppas att det tar länge tills nästa gång

 

Kram

Jag kan inte låta bli att skratta åt att det finns människor som väljer att inte hälsa när man möts och det inte är något tvivel om att hen såg mig och min hälsning... Att det finns folk som orkar vara så barnsliga.. Jaja, det är egentligen inte värt att lägga någon som helst energi på det, men kan inte låta bli ;)

 

Lite om helgen.. Det var en händelserik helg :) På fredag kväll var Mattias på kalas och skulle hämtas klockan 8. Jag blev illa berörd av alla träd som stormen tagit, vilken tur att man inte är skogsägare. Lördag var det sovmorron för mig och Mattias, men Jan jobbade med att röja upp vägar. Glodde på sport och löste inte Melodikrysset för en gångs skull. Duschade och fixade mig i ordning, hämtade Daniel och Jessica och sen for vi alla till Persåsen på julbord, vi var 11 st. Jans anställda med respektive. Vi hade det jättetrevligt med mycket prat och många skratt :) Och som vanligt var maten god. När vi var på väg hem så ville Jan till Åsarna på kalas så jag skjutsade dit honom och Daniel. Sen var det kväller för mig och Mattias. Efter en orolig natt med väldigt lite sömn av olika orsaker så blev det äggröra och bacon till frukost. Ringde 1177 och fick en tid för att kolla upp Daniels fot (han halkade på isen och satte sig på foten). Slappade i soffan tills det var dags att åka på akuten. Det tog en timme tills vi var ute igen. Inget brott på foten men en kraftig stukning och vila i en vecka. Hur nu det ska gå, han som är så rastlös ;)

 

Igår var jag inbjuden till niornas Nobelfirande. Jag blev så himla glad <3 Alla var så duktiga med sina tal och maten var god. Jag är så stolt över varenda en av dem!! Idag har jag legat med migrän så jag missade jobbet :( Men hoppas att det är bättre i morron så jag kan iväg. 

Har ingen som helst luciastämmning idag. Missade niornas lucia idag tyvärr :( :( Igår kväll kom Ivar på besök och det var inte alls ett trevligt besök. Det var värsta stormen som jag upplevt i mina 43 år. Studsmattan flyttade sig några meter så vi gick ut och vände den upp och ner. Strömlöst blev det i halv nio-tiden, men det var bara mysigt. Vi spelade kort och gick och la oss tidigt. Strömmen kom tillbaka i natt, men jag vaknade inte :) Idag ska Mattias på kalas och för min del blir det bara lugnt här hemma. Mår inte alls speciellt bra. Toktrött och mycket värk som gör mig låg. Men i morron blir det skoj, vi ska ta företaget till Persåsen på julbord och det ska bli så gott. Hoppas att de har mycket fisk och god grynost :)

 

Ha en bra helg

men skitdagarna är många nu.. Jag är så kopiöst trött och slutkörd att jag förstår inte hur jag ska orka jobba i morron.. Och då är det illa, för jag har ju världens bästa jobb. Men nu är jag rädd att det kommer att bli tvärstopp om jag inte börjar bromsa snart. Men det är ju så nära till jullovet....DÅ kan jag vila.. eller.. Jaja, får se hur det känns i morron bitti.

 

 

Vilken otroligt värdelös dag... Har sovit i sammanlagt 4 timmar! Mår dessutom tjuvtjockt.. Inte kul för fem öre. Nu är jag så jävla less på att ha så ont i kroppen och alltid vara trött.. Det mesta är som att leva i sirap, trögt som tusan. Sitter i soffan och hoppas att jag fixar att laga mat om en stund..

Herreminje.. Så trött jag blir på folk ibland. Det ska tjafsas hit och dit. Folk är ovänner över bagateller. Och nej, det är inget speciellt som har hänt, det är bara jag som är lite allmänt sur och less.. 

Jag är visst på G idag.. Nu är jag inte lika arg längre, snarare tvärtom. Tacksamhet tycker jag att vi tänker för lite på idag. Vi har så otroligt mycket att vara tacksam över. Jag har funderat mycket på att fira Thanksgiving, inte på det amerikanska sättet med massor, massor med mat, men att fokusera på att träffas med familj och vänner och nämna en varsin sak som vi är tacksamma för. Jag har så mycket att vara tacksam för.. Ett underbart jobb som jag älskar, underbara ungdomar som jag har runt omkring mig som betyder massor, en make som jag älskar och har roligt med, två underbara söner som ger mig massor med kärlek och glädje (och lite oro ibland), två föräldrar som finns för mig i vått och torrt, fantastiska vänner som jag kan ringa till mitt i natten om jag skulle behöva, ett tak över huvudet så jag slipper frysa, en sjukvård som hjälper mig när jag behöver, affärer där jag kan handla det jag behöver, listan kan göras hur lång som helst... Vi måste fokusera på det positiva i våra liv, det blir så mycket enklare då.. Jag försöker att vara så positiv jag kan när jag är bland andra människor, sur och grinig kan jag vara när jag är hemma.. men det är inte så ofta jag är sur (tror jag i alla fall, kanske blir ett annat svar om ni frågar gubben och ungarna). 

 

Nu har jag försökt sprida lite glädje och tacksamhet.

 

Hörs hej

Igår blev jag nästan vansinnig när jag lyssnade på nyheterna. En man som hade massor med barnporr på sin dator dömdes till samhällstjänst i visst många timmar. HALLÅ!!! Hur fan är rättssystemet gjort egentligen.. När det gäller att utnyttja barn borde det bli inlåsning direkt. Jag blir så förbannad att jag ser rött. Har inget som helst medlidande eller någon som helst förståelse för pedofiler. Visst, jag brukar säga att man inte ska döma någon förrän man varit i deras sits, men det finns inget som kan försvara att utnyjja barn. Förklaringar kan det finnas av olika slag, men inget försvar. Även om man sitter och kollar på nätet på sådant skit, så har ett (eller flera) barn utnyttjats för att man ska få sin "belöning" eller vad fan man ska kalla det. Nä, kastrering ska det vara... 

 

Nu måste jag lugna ner mig en stund och andas lite innan jag exploderar..

 

 

Vi har försökt få igång nattvandringen igen? Jag gör väl inte så stora försök, men jag orkar egentligen inte. Har fullt upp med mig själv, med min familj och att försöka sötta några av mina närmaste vänner, dessutom har jag ett jobb som ska skötas även om det är bara 25% så är det allt jag mäktar med. Jag menar inte att förringa att jag jobbar så lite, det är min verklighet. Jag önskar att jag vore frisk så jag kunde göra allt jag vill och brinner för. Då skulle jag jobba med ungdomar, kanske vara familjehem, dansa linedance, nattvandra, motionera, gå på gym, umgås med mina vänner.. Ja listan är lång, men som det är nu måste jag prioritera mitt liv och aktiviteter som jag mår bra av. Familjen, självklart!! Jobbet, naturligtvis!! Mina vänner, i den mån jag orkar (tyvärr, skulle vilja göra så mycket mer med och för dem). Motion, ja det är tur att jag har Helena och Dino som "tvingar" ut mig (obs på ett positivt sätt) Sen blir det inte så mycket mer, men det är gott nog. Jag måste vila mycket då orken inte finns hos mig på samma sätt som den finns hos en frisk människa. Ta nu inte det här som ett klagande för det är det inte menat som. Jag är faktiskt jäkligt lycklig i mitt liv nu och mår jäkligt bra i psyket. Men det går ju upp och ner. thats life. Jag brukar ha det rätt jobbigt när det är höst, men i år har det gått riktigt bra. Snacka om att det är dubbelt när jag samtidigt älskar hösten med sina färger, den klara luften, svampen och även mörkret som smyger sig på. Jag tappade visst tråden helt som jag hade alldeles i början om nattvandring, men det får komma en annan dag. 

Vad/vem är det? Jag vet inte om jag tror på Gud direkt.Vad är Gud? Vem bestämmer vad Gud är? Jag har inte en susning, men jag tror att våra liv är förutbestämda på så sätt att vi ska leva visst länge och när "tråden" är slut så är den. Annars ser jag ingen mening med att unga människor dör. Varför skulle Malin dö? Varför skulle just hon plågas, även om det gick ganska fort. Varför skulle Bo dö på det sättet han dog på? Det finns ingen rim och reson i att unga människor dör. Men jag vill tro på en himmel eller ett ställe där vi till slut träffar de som lämnat oss. Jag måste tro på det, annars blir jag tokig av tanken att aldrig mer få träffa Malin igen. Hon har ju aldrig kommit tillbaka. Varken i drömmar eller som "spöke". Jag har alltid letat efter tecken på olika sätt, men antigen har jag inte varit mottaglig eller så kan jag inte se. 

Har varit en vanlig lördag med äggfrukost och melodikryss :) Sen blev det sortering och omorganisation i Mattias garderob och det behövdes, kan jag lova. Blev en kartong som ska till Nytt & Nött, en papperspåse som ska till Freddy och en stor påse som ska kastas.. Snacka om att ungen har mycket kläder.. Men det blir lätt så när han först får ta Daniels gamla kläder och så köper vi nytt.. Skönt att det är gjort.

 

Sen for vi och tände ljus hos svärfar/pappa/farfar och hos Malin. I morgon är det 19 år sen hon dog. Hjälp så fort tiden går.. Nu lagar vi mat och kvällen blir lugn.

 

Det finns mycket att tänka på nu.. tragedin på Fillipinerna, orkar inte titta på tv därifrån. Fegt, men mitt psyke behöver inte mer elände nu.. Många tankar på Malin blir det också den här tiden på året, men det gör inte lika ont i hjärtat nu. 

 

Nu ska jag äta, men det kanske kommer mer ikväll :)

Nu har jag det riktigt städat och fint här hemma. Min älskade mamma har varit här och hjälpt mig att fixa och dona. Det är en välsignelse att hon kan komma hit och hjälpa mig när min egen ork inte finns som jag skulle vilja... Det borde ju vara jag som hjälper henne... Tack mamma för att du finns <3 <3 <3 

 

Nu har Daniel flyttat ut "på riktigt", det känns vemodigt, men det är ju så det ska vara. Även om jag skulle kunna ha huset fullt med ungdomar. Men det har jag ändå ibland och Mattias finns ju här med sina kompisar. Jag fasar för den dan när han blir vuxen och ska flytta hemifrån. Jag hoppas att jag har barnbarn som vill vara här då :) Annars lär det lösa sig ändå, det finns alltid ungdomar som behöver ett extra hem. Jag kommer nog alltid att brinna för våra barn och ungdomar.

 

Snart är det dags för det mest avskydda datumet på hela året.. 17 november gillar jag inte.. Årsdagen av Malins död, men det har gått riktigt bra de senaste åren och kommer säkert att gå bra även i år och gör det inte det får jag ta den smällen då. Ingen idé att oroa sig i förväg, det enda man ska ta ut i förskott är glädje. 

 

I fredags var jag och Jan på sjukhuset hela dan. Han skulle operera sitt bråck på magen och allt gick bara bra. Jag fick dessutom fika med min bästa kompis :) Som grädde på moset träffade jag även min kompis som drabbades av stroke, jag blev så glad att få ge honom en kram. Jag hoppas att han fick ut något positivt av det också, så att det inte bara kändes jobbigt. Tänker mycket på honom och hans familj. Önskar att jag kunde göra något, men jag kan inte göra så mycket mer än att finnas där för dem.

 

Nu ska jag fortsätta läsa min bok, "Samnang Tiggarpojken". En bok som berör och får mig att verkligen uppskatta att bo i Sverige och min familj och vänner.

 

Ha det gott