moengrinde

Nu har jag det riktigt städat och fint här hemma. Min älskade mamma har varit här och hjälpt mig att fixa och dona. Det är en välsignelse att hon kan komma hit och hjälpa mig när min egen ork inte finns som jag skulle vilja... Det borde ju vara jag som hjälper henne... Tack mamma för att du finns <3 <3 <3 

 

Nu har Daniel flyttat ut "på riktigt", det känns vemodigt, men det är ju så det ska vara. Även om jag skulle kunna ha huset fullt med ungdomar. Men det har jag ändå ibland och Mattias finns ju här med sina kompisar. Jag fasar för den dan när han blir vuxen och ska flytta hemifrån. Jag hoppas att jag har barnbarn som vill vara här då :) Annars lär det lösa sig ändå, det finns alltid ungdomar som behöver ett extra hem. Jag kommer nog alltid att brinna för våra barn och ungdomar.

 

Snart är det dags för det mest avskydda datumet på hela året.. 17 november gillar jag inte.. Årsdagen av Malins död, men det har gått riktigt bra de senaste åren och kommer säkert att gå bra även i år och gör det inte det får jag ta den smällen då. Ingen idé att oroa sig i förväg, det enda man ska ta ut i förskott är glädje. 

 

I fredags var jag och Jan på sjukhuset hela dan. Han skulle operera sitt bråck på magen och allt gick bara bra. Jag fick dessutom fika med min bästa kompis :) Som grädde på moset träffade jag även min kompis som drabbades av stroke, jag blev så glad att få ge honom en kram. Jag hoppas att han fick ut något positivt av det också, så att det inte bara kändes jobbigt. Tänker mycket på honom och hans familj. Önskar att jag kunde göra något, men jag kan inte göra så mycket mer än att finnas där för dem.

 

Nu ska jag fortsätta läsa min bok, "Samnang Tiggarpojken". En bok som berör och får mig att verkligen uppskatta att bo i Sverige och min familj och vänner.

 

Ha det gott