moengrinde

Nu är vi så att säga i väntans tider.. Men nej för h-e, jag är absolut inte med barn, den fabriken är stängd och nerlagd redan... Men vi väntar på julen så klart. Vissa mer än andra och då menar jag självklart Mattias. Jag väntar mest på att få umgås med familjen och ha trevligt som vi alltid har när vi träffas. Jag är så glad att vi får rå om varandra en stund. Det är så mycket för alla att det blir alldeles för sällan som vi träffas. Men snart så :) Även om inte alla kan komma så får vi vara glada för dem som kan. Det kan ju vara lite svårt när det är många familjer är inblandade och alla vill kunna ses. Jag känner mig så lyckligt lottad som har många omkring mig.

 

Jag  väntar även med spänning att få vara med på 9 A:s nobelmiddag på måndag. Jag är så otroligt glad att ha blivit inbjuden!! Jag känner stor tacksamhet över det. Kram på er <3 

 

Jag väntar på att få rå om Carro en stund idag. Det var alldeles för länge sen, men hon kommer och dricker kaffe om en stund och det uppskattas också. Att hon fortfarande väljer att ha kontakt med mig, känns gott i själen.

 

Det här blev visst ett inlägg om tacksamhet också, inte bara väntan ;)

 

Kramar till er alla