moengrinde

....mig som en stor klussa just nu.. Har nog gått upp flera hundra kilo som det känns ;) Nä, men det är trögt med motionen nu och mat och fika är jäkligt gott... Jag vill ha inspiration till att sköta mig bättre igen. Ja ja det kommer väl kanske.

I kväll har vi varit hundvakt till Dino :) Det var jättekul att få låna honom en stund, och han blir säkert lugnare när han varit hos oss fler gånger. Ja, han var snäll, men rastlös. Hade svårt att komma till ro, men det är ju inte så konstigt för han är inte van att vara här utan matte. Man kommer ut mer oxå med hund.

Puss och kram

Ha ha ha nu håller jag, som många andra, på att sätta upp julgardiner... Men jag har börjat tänka (ja, det gör ont...) mina gardiner är ta mig 1000an URGAMLA. Den jag har i Mattias rum, hade jag och Jan i vår andra etta. Den flyttade vi från i december 1991.... I köket är det nästan lika illa, kanske två år nyare, i sovrummet är det bara ca 12 år gamla gardiner. Men i vardagsrummet är de nästan nya, typ 5 år. Någon som tror att jag är totalt ointresserad av det här?? Helt rätt!! Har starka funderingar på att leja bort skiten.. :)

Puss och kram

Åh, vad jag tycker det är jobbigt när människor i min  närhet håller på och tjafsar... Det tar till och med energi från mig, trots att jag står på sidan och inte är inblandad..... Men i och för sig , så är man kanske inblandad ändå, försöker att hålla mig på sidan.

Har varit på utvecklingssamtal med Daniel och allt ser riktigt bra ut, rent ämnesmässigt. Det som är lite svårt är att komma i tid på morron... det kan jag faktiskt förstå, för jag är själv väldigt seg på morron.

Nu ska jag kolla klart på Idol...

Puss och kram

Jag tror faktiskt det funkar med den nya medicinen :)  Kan det verkligen vara så? Då blir jag glad.

Jag har det så bra på jobbet och har riktigt bra jobbarkompisar. De är toppen :) Omtänksamma, roliga, snälla, glada. Vi har oftast jäkligt roligt. Ja, kanske inte hela dagarna, men för det mesta. Jag är lyckligt lottad :) Det känns helt fantastiskt att äntligen ha hittat nåt som funkar, efter att ha varit sjukskriven så länge. Den sociala biten är verkligen viktig, att inte fastna hemma för då blir det lätt att man hamnar i en nedåtgående spiral i tänkandet. Visst är jag klok HAHAHA.

Puss och kram

Förlåt alla gulliga ni som har kommenterat mina inlägg... Jag har inte tänkt på att läsa dem förrän nu.. *skäms* Jag får inte upp samma "ruta" när jag skriver som när ni läser. Jag bara skriver det som kommer i min lilla hjärna och sen stänger jag ner, jag läser inte ens det jag har skrivit, för då kanske jag ångrar mig.. Men nu har jag i alla fall läst kommentarerna och kommer att göra det hädanefter.. Så kommentera på :)

Pusss och kram

Jag är så otroligt lyckligt lottad!! Jag har världens finaste barn. En make som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag har FLERA riktigt nära vänner, som jag vet, ställer upp på ett ögonblick till 100% om jag skulle behöva. Jag är så tacksam att ha den enorma förmånen i livet. Tänk så många det finns därute som är helt ensamma..  Som tur är, har jag förstånd att uppskatta det jag har även om jag kanske inte är så bra på att säga det alla gånger... Tack för att ni finns <3

Jag tänkte skriva lite om hur jag resonerade när Malin hade dött. Jag tycker faktiskt att jag hade väldigt mogna tankar om vissa saker i mitt sorgearbete. Vart det kommer ifrån vet jag inte, men förmodligen har det väl med uppväxten att göra.
Utdrag ur dagboken: Mån 28/11 1994 "Kan inte förstå att min lilla gumma är borta.Hon kommer aldrig att krama mig, pussa mig. Vi kommer aldrig mer att åka pulka eller skoter. Ja, allt vad det nu var. Vi hade i alla fall mycket roligt ihop. Man får ju minnas allt som vi trots allt hann göra. Och så har vi ju Daniel. Han är så go och glad."

Jag tycker det är otroligt att jag kunde tänka så efter bara 11 dagar... Att jag skulle minnas de roliga stunderna med Malin. I och för sig så är det ju så det är. Man kan ju inte älta allt som vi INTE hann göra för då blir jag tokig..

Nu orkar jag inte mer för idag, men det kommer mera lite eftersom. Jag måste ta det i små doser för att fixa det, men det är bara bra att få ner det på pränt..

Puss och kram

Har varit till doktorn idag. Jag har varit så dålig i ryggen hela hösten och nu vill jag inte äta mer  Tradolan... Jag sa att nu fick han hitta på nåt annat och det gjorde han.. Sen tyckte han att jag skulle börja med sjukgymnastik oxå, eller rättare sagt, han trodde att jag höll på med det.. Oooops.. Så nu ska jag börja med det igen för jag vill ju inte bli sämre än jag redan är, sen tror jag inte att jag kommer att bli bättre. Det här får jag ju leva med, men om smärtlindringen kommer att hjälpa och jag gör det jag ska så kanske det blir drägligare i alla fall och då är mycket vunnet :) För att ha det som jag har haft ett tag, det står jag inte ut med. Det tär så helsikes mycket på psyket att ha ständig värk.. Så det är bara att skärpa sig och göra sin gympa :)

Jippi!!! Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt HURRA. Härligt väder när jag skulle gå hem från jobbet idag, :D snöstorm. Nu har jag dragit på mig pyjamasbyxorna och ska tända en massa ljus, ska bara laga mat först :) Kanske sätta på en tvättmaskin och lite hemmapyssel, men ikväll ska jag njuuuuta :)

Puss och kram

I helgen var jag på 50-års kalas hos svågern. Det var supergod mat och trevliga människor. Det blev att Malin kom på tal och då började jag fundera en hel del eller jag kom ihåg tidningsurklippen så jag blev tvungen att leta fram dem. Där har jag även lex Maria anmälan och beslutet. Jag skrev även dagbok under tiden och ett tag eftert. Så i natt satt jag och läste igenom dagboken... Skitjobbigt, men det var "roligt" att läsa igenom det igen. Herregud så förståndig jag var i mycket... Jag kommer att fortsätta skriva om det lite mer ingående framöver. Hennes dödsdag närmar sig med stormsteg och det är som vanligt jobbigt, men ändå känns det lite lättsammare. Det är ju inte så konstigt eftersom det blir 16 år sen den här gången. Jag är så glad att jag har mina fina barn, det är de som gör att man fortsätter och i synnerhet Daniel, eftersom han var bara 5 månader när Malin dog. Det gjorde att jag var tvungen att få vardagen att fungera och kunde inte stanna under täcket..

Puss och kram

Droger blir vanligare och vanligare här i Svenstavik och det är så jäkla skrämmande. Allt skit kryper närmare och närmare hela tiden. Förr var det nåt som man visste fanns, men aldrig kom i kontakt med. Men idag skulle det inte vara nåt problem alls att få tag på om man ville.... Usch, det är riktigt otäckt. Jag skulle vilja låsa in alla mina ungdomar för att skydda dem från allt ont! Även om jag har tre barn så har jag flera som är som mina kids ändå :) Det är en stooor tillgång, sen kanske inte de tycker att jag är så nära, men jag brinner för mina ungar.. Det är väl därför jag är med och nattvandrar och är med i föräldrarådet på skolan oxå. Jag önskar att jag skulle ha den psykiska oren att arbeta med ungdomar, men det har jag inte så det får räcka med "fritidsjobb" istället.

Puss och kram

Nu skäms jag... fy, så länge sen jag skrev nåt.. Jaja.. Just nu håller jag på att bli tokig. Ligger bara och snurrar i sängen och kan baske mig inte sova. Det snurrar massor med olika saker i skallen som jag inte riktigt vet vart det tar vägen och hur jag ska göra.. Jag tänker inte göra nån större utläggning här (ha ha, ni får vara nyfikna..) men man kan faktiskt inte skriva allt här. Lite privata tankar måste jag få ha kvar. I alla fall så är det skitdrygt att inte kunna sova som och när man ska.. Jag måste ju verkligen sova eftersom flera dar blir förstörda annars.


Puss och kram och sov gott