moengrinde

Återigen har vi fått en påminnelse om hur skört livet är. En god vän, mitt i livet, har drabbats av en stroke och ligger för närvarande förlamad. Ingen vet hur det kommer att gå, men jag hoppas verkligen att hen kommer att komma tillbaka. Varför ska vissa människor drabbas mer än andra av elände och svårigheter? Det är konstigt hur livet är.. Orättvist kan man tycka många gånger. Men hur jävligt det än är ska man alltid hoppas och tro på det bästa. Kan säga av egen erfarenhet att även om en person dör kan det komma goda saker ur det också. Jag vet att det låter konstigt, men det är min åsikt. Om inte Malin hade dött hade jag inte varit den person som jag är idag, och den personen tycker jag är helt ok. Jag försöker att se det positiva i det mesta och det är ett måste med all värk och tröttheten som jag har. Självklart skulle jag vilja ha tillbaka Malin, men det är ju omöjligt så det är ingen idé att fastna i den tanken. Det var ett helvete de första åren utan henne, men det hände ju även roliga saker då. Framförallt så fanns ju Daniel <3 

 

Jag tycker att många klagar över bagateller många gånger, men eftersom jag inte är perfekt (faktiskt) så hamnar även jag i den fällan och gnäller på skitsaker. Vi har mycket att vara tacksam för och det finns mycket att glädjas åt. 

 

Nä, snart ska jag gå till världens bästa jobb så nu har jag inte tid att svamla mer. Ha det nu så bra och KOM IHÅG att ta hand om er själva och varandra. Försök att göra minst en positiv sak för någon annan.