moengrinde

Här klagar jag över att jag har ont och är förkyld, när barn har mist sin pappa, en mamma mist sin son.. Vi är allt konstiga varelser, vi människor. Jag tänker mycket på pojkarna och hur de ska klara sig. Jag hyser inget tvivel om att de kommer att klara sig bra, men det kommer att bli riktigt tufft framöver. Jag önskar att jag kunde göra något för dem, men känner dem inte så bra. Och då känns det konstigt att klampa in i deras liv, bara sådär. Jag hoppas innerligt att de tar hand om varandra och att de har människor omkring sig som hjälper till. Det tror jag nog att de har. Vi MÅSTE ta hand om varandra och hjälpas åt. Jag försöker visa min kärlek till de jag tycker om, men det är väl inte alltid som jag lyckas. 

 

Stor varm kram